MBL-förhandlingar
Vi hade MBL förhandlingar mellan 22 Augusti – 17 Oktober, på dessa sidor visar vi några huvudpunkter
Företaget har hemligstämplat alla kalkyldetaljer och siffror samt de fakta som tagits
upp i förhandlingarna.
För att ge alla våra medlemmar information om varför man tagit detta beslut så har vi
försökt att på dessa webbsidor förklara vad som ligger bakom deras beslut.
Vi har tillverkat dessa sidor på ett sådant sätt att vi inte bryter mot den munkavle som
företaget lagt på oss.
Vi kan inte bli annat än besvikna över hur ett företag kan agera på ett sådant sätt
som man har gjort. där man satt nationella intressen före koncernens
Tillverkade en kalkyl
Inom företaget konstruerade man en kalkyl, som var en matematisk bild över världsmarknaden och hur företagets tänkta variabler skall se ut från 2002 och 15 år framåt
I kalkylen försökte man på alla sätt att göra Degerfors alternativet så dyrt som möjligt. och därför stoppade man in olika egna antaganden i beräkningarna.
Bakom dessa antaganden så var det häpnadsväckande att det fanns det inga analyser utan det som rättfärdigade att dessa antaganden var rätt, var att olika personer säger att det är på det sättet.
Det var mycket tveksamma antaganden kring de olika huvudvariablerna, och att väsentlig information fanns inte med i kalkylen som vi visar nu på dessa sidor.
Ett Base Case
Grunden i företagets kalkyl var att man utgick från att all verksamhet är oförändrad i de 4 stålverken under 10 år, även fast SMACC inte har något stål att tillverka, eftersom Tornio tar över deras ståltillverkning, och detta kallar man då för ett Base case.
I kalkylmodellen jämförs då inte en förändring som uppstår med hur situationen är idag, utan med hur det skulle antas se ut det år som förändringen görs. Varje år jämförs alla variablerna i respektive alternativ
Det innebär att man jämför inte alternativet Degerfors mot alternativet SMACC
Utan hur bra eller dåliga de är i förhållande till det tänkta Base Case
Det får bl.a som konsekvens att Degerfors jämförs med ett Stålverk i England som har en bemanning på 3-skift men ingen tillverkning av stål . (anmärkningsvärt)
Genom att alla olika variabler i kalkylmodellen är relaterade till detta Base Case blir värdet satt efter hur bra eller dåliga de är i förhållande till denna helt hypotetisk och orealistisk situation.
Skrot / Transport frågan
När man tog fram Degerfors alternativet visade det sig att det var det mycket stora vinster för koncernen på transportkostnader ,eftersom man då inte längre behövde transportera stål över Nordsjön fram och tillbaka igen, varje enhet blev självförsörjda på stål.
När denna situation slog så hårt mot det Engelska alternativet dök det plötsligt upp en ny parameter i utredningen och det var:
att lägger man ned det Engelska stålverket, då skall Degerfors ta allt sitt skrot från England.
Antagandet byggde på att allt skrot som SMACC idag använder skall tas om hand av Degerfors och man lade in vad det kostar att transportera allt skrot från England till Degerfors. Det intressanta är att Degerfors idag inte tar skrot från England på grund av att det är för dyrt och har höga transportkostnader.
Företaget kunde inte presentera någon analys över denna del ,det behövdes inte var svaret.
Stålmarknaden fungerar på det sättet att varje stålverk handlar skrot så nära det egna produktionen som det går. Detta torde även bli fallet i framtiden, dvs. det kommer troligtvis att bli en förändring av inköpsstrukturen på den europeiska skrotmarknaden som en konsekvens av att ett stort verk läggs, som gör att konsekvenserna för skrothanteringen inte kommer att påverkas på det sätt som antagits.Hade SMACC legat t.ex. i södra Spanien hade det varit mer uppenbart att skrotet inte skulle öronmärkas och transporteras till Degerfors. Men utredningen fastslog att allt skrot i England skall till Degerfors därför blev kalkylbilden denna i stället
Detta är anmärkningsvärt att det inte är kostnadseffektivt att gå mot en integrerad produktionsstruktur och slippa interntransporter av halvfabrikat i form av slabs och billets. Det är enligt dessa antaganden bättre att behålla en splittrad struktur med stora interntransporter av halvfabrikat på grund av att transporterna blir blilligare.
Investeringar
I Mars 2001 presenterade koncernledningen att man har avsikten att lägga ned Degerfors och att överföra produktionen till SMACC i Sheffield. Eftersom SMACC blir tomt på stål på grund av att Torneå byggs ut så är det lika bra att flytta verksamheten till England. Det fanns då endast ett alternativ som koncernledningen fick ta ställning till. nämligen satsa på SMACC vilket skulle kosta ca 220 miljoner. Degerfors enheten fick till slut i uppdrag att visa vilken investerings summa det var att bygga upp Degerfors till samma nivå och på styrelsen i Juni presenterades de 2 alternativen bredvid varandra
Investering i Smacc = 220 milj och Investering i Degerfors = 240 milj
Men cheferna för utredningen påtalade att plötsligt skall koncernen öka sin volymer mycket mer och därför så gjordes det en ny utredning som skall ta hänsyn till den tänkta marknadsexpansionen på volym inom koncernen , vilket innebär att då måste man bygga upp kapaciteten ännu mera. Det gör att plötsligt kommer en miljardinvestering in i kalkylen på orten Avesta som en följd av volymtillväxt.
Det innebar att man presenterade följande bild för styrelsen samt för Rosengren mmBilden visar att man måste bygga ut i Degerfors ännu mera (grönt) samt att man på sikt även måste bygga ut Avesta stålverk, och sammantaget blev det då bäst att bygga att satsa på Smacc,
Investeringen i Avesta skulle i Degerfors alternativet vara 2005 och i Smacc alternativet 3 år senare.
Då visar bilden att det bästa investeringsalternativet är att lägga ned Degerfors.
I MBL förhandlingarna påvisades att företaget ”glömt”,delar som ändrade den bilden.Det var att om man stänger stålverket i England så kunde man flytta den utrustningen till Avesta och då minska den investeringen ,alternativt sälja stålverket
Vidare ville man inte ta med markvärdet för det Engelska stålverket SMACC ,och den är mycket värdefullt.
Sedan gjorde man sk finska avrundningar i investeringen för Degerfors vilket innebar att investeringssumman var för hög.
I MBL förhandlingarna kom det då fram att bilden istället skulle bli denna, bilden visar att det bästa investeringsalternativet var att lägga ned det Engelska stålverket SMACC
Den mest avgörande frågan är att investeringen i Avesta för 1 miljard skall ligga Degerfors till last, det är ju en egen investering. Men här blev att investering i Degerfors på 240 miljoner fick värdet 1,24 miljarder
Volymer
En avgörande del i kalkylen var att man plötsligt lade in en kraftig expansion på volymuppgång inom koncernen , vilket blir avgörande när investering i Avestas stålverk skall ske.( investering i miljardklassen)
Tillväxten för Rostfritt stål över en konjunkturcykel är ca 4- 5 % , men vad koncernen räknade på för att få in investeringen i Avesta som då stjälper Degerfors alternativet är betydande. Någon marknadsanalys kunde företaget ej ta fram som visar på realismen i tillväxten.
Eftersom vi inte är tillåtna att visa hur hög expansionsdelen är har vi konstruerat nedanstående bild för att visa hur detta slår.
Det innebär att om koncernen skulle följa den normala tillväxten (röd linje) så skulle investeringen i Avesta inte komma med i kalkylen ,vilket skulle innebära att Degerfors alternativet skulle vara outstanding, och även om man tog medelvärdet av den blå och den röda så skulle Degerfors alternativet i kalkylen vara bättre.
Man skall observera att Koncernen informerade den 19 Oktober bara 2 dagar efter den avslutande MBL förhandlingen att man nu räknar ned volymerna med närmare 20 %.
Besparingen av att lägga ned
När man skall lägga ned ett stålverk blir det inbesparingar av att stänga ett verk. I de presentationer man haft både till styrelse och till Industriministern redovisades det en sak , men i kalkylen var det en annan bild
Officiellt såg inbesparingarna ut på enligt bilden och de var tämligen likartade;
Det skilde ett tiotal miljoner mellan de 2 alternativen man skulle tjäna lite mera på att lägga ned det Engelska stålverket SMACC ur besparingssynpunkt.
Skillnaden på denna besparingen räknades i kalkylen under 10 års tid och den var till Degerfors fördel.
Men i den konstruerade kalkylen skall man se om det är någon besparing jämfört med base case. Eftersom SMACC har gått ner i skift, som beror på överkapaciteten i koncernen, då blir besparingseffekten betydligt lägre . Först år 2007 tillskrivs Degerforsalternativet besparingseffekten enligt bilden ovan
I det underlag som Engelsmännen tagit fram har det varit helårsberäkningar utom i ett fall och det är tidpunkten när Degerfors kan läggas ned. Genom att man antagit att nedläggningen sker sommaren 2003 i Degerforsfallet har man tillgodoräknat sig den fasta kostnaden för andra halvåret, vilket innebär över xxx milj kr till Degerfors nackdel (tresiffrigt)
Det gör att med detta trixandet i kalkylen av både tidpunkter och nedläggningsbesparingar fick inte Degerfors alternativet räkna någon nedläggningsbesparing enligt bilden ovan förrän tidigast år 2007 I kalkylen blev
Produktionskostnad
Produktionen i SMACC är idag 512 000 ton. Man säger att man lätt når 600 000 ton/år. Smältverket är inriktat på standard med ett fåtal stålsorter (30 kvalitéer) och stora chargevikter.
Den verksamhet som skall tas över från Degerfors präglas av ett mycket stort antal stålsorter – flera hundra – och kundanpassning med krav på små chargevikter .
Detta sänker kapaciteten. Siffran 10 –20 % är vad alla experter både inom och utanför koncernen har sagt. men inte i denna utredning enligt de engelska cheferna, det påverkar inte har deras experter sagt.
Produktionen i Degerfors är idag 250 000 ton. I det framtagna alternativet skall man nå 450 000 ton/år. Stålverket är inriktat på special med många stålsorter och små chargevikter.
Den verksamhet som tas över från England präglas av ett mycket få antal stålsorter och kundanpassning med krav på små chargevikter . Detta höjer kapaciteten vid ett stålverk.
Ett känt faktum är att den rörliga kostnaden per ton faller när produktionsvolymen ökar. det är det som man brukar eftersträva med storskalighet.
- Degerfors har redan idag nått blå stapel/ton för gjutna ton.
- Rörlig kostnad i Degerfors har i kalkylen antagits till Röd stapel/ton när produktionen når 450 000 ton.
- Detaljerade analyser har visat att Degerfors Stainless då producerar med en rörlig kostnad på grön stapel/ton
- Avesta och liknande stålverk (vid 600.000 ton) med motsvarande volymer har Orange stapel/ton
Det är oförklarligt att man bara kunde påstå att kostnaden i Degerforsalternativet skall vara högre när det redan idag finns fakta hur de rörliga kostnaderna ser ut. man tillät ingen i ledningen för Degerfors att ta fram och visa analysen för den rörliga kostnaden i Degerfors.
Det gjordes heller inte någon analys över hur kostnadsutvecklingen ser ut ,man kan även se att rörliga kostnads utvecklingen tenderar att bli högre i England genom bl.a. högre el- och gaspriser.
Externförsäljning i Smacc
När Tornio Stålverk byggs ut till 1.7 miljoner ton blir det stor ledig kapacitet i SMACC
För att få upp volymer igen och för att täcka SMACCs fasta kostnader har man skapat mera ton genom att man bygger in i kalkylen en ny affärside som innebär att man nu skall förse alla våra konkurrenterna med slabs varje år ! ( långt över 100 000 ton per år under 10 års tid)
Det som händer ,förutom att man kan räkna ned de fasta kostnaderna i SMACC är att om man skall lägga Smacc då skall Degerforsalternativet betala för att man inte kan leverera dessa ton.!
Det har inte funnits någon analys hur marknaden ser ut för detta. Motivet till detta framgår inte, men det kan knappast vara strategiska. Det är mycket anmärkningsvärt att AvestaPolarit skall förse våra konkurrenter med stål (slabs) Dessutom råkar detta sammanfalla med en period när Acerinox får sitt stålverk klart i USA och därmed skapas ett stort slabs överskott i Europa.
Integrerade flöden
Den bärande idén med Degerforsalternativet, som gör det överlägset från lönsamhetssynpunkt, är att i det alternativet byggs integrerade och därmed kostnadseffektivare produktionsstrukturer i de första förädlingsstegen inom koncernens huvudaffärsområden.
Motivet för att göra detta var att man inom koncernen:
- Tar bort kostsamma interntransporter av halvfabrikat,
- Gynna affärsutvecklingen genom kortare produktionstider,
- Gynna produktionskostnaderna genom en integrerad produktionsprocess
- Kapitalbindningen kunde begränsas.
Det vill säga, om man skall tillverka en sak som kräver två maskiner är det naturligtvis bättre att ställa båda maskinerna tillsammans än att ha dem på var sitt håll – det blir kostnadseffektivare.
I kalkylen som utredningsgruppen tagit fram hade det inte gjorts någon analys av detta, det behövdes inte ansåg man
I bilden nedan kan man se hur strukturen kommer att se ut jämfört hur det är i dag, ( Corus är aktieägare i Företaget,och kommer att tjäna grova pengar på att Avesta Polarit lägger ut legoproduktion)
Vad är bäst för koncernen
Företaget har sagt att de har valt det bästa alternativet , nedanstående bilder visar vad NPV är för de bägge alternativen
Detta är det resultat som är presenterat för ledning, styrelse och media. och Industriministern samt kommun Landshövding mm.
- SMACC alternativet i rött
- Degerfors alternativet i Blått
Efter att våra oberoende finansiella experter gått igenom samma kalkyl och endast ändrat på nedanstående 6 antagandena fick de fram följande bild ur kalkylmodellen
- Avestas utbyggnaden är en separat kalkyl
- Den rörliga kostnaden som tagits fram i Degerfors är sann
- Accepterar ½ av den antagna ökning för ökade transport och skrothanteringskostnader
- Tar bort halvårsbesparingen i nedläggningen av Degerfors
- Lägger till värdet av tomten som friställs i Sheffield
- Antar att stålverket i Sheffield har ett restvärde
Det innebär ändå att kvar i kalkylen fortfarande är dessa orimliga delar
- att Base case antagandet är realistiskt
- att tillväxtantagandet med xx % är rimligt även med hänsyn till konjunkturen
- att antagandet om externförsäljning av slabs är riktigt och rimligt
- att hela affären kan föras över till England intakt med avseende på produktion, produktbredd och kunder
- att integrerade produktionsflöden inte har någon betydelse för ekonomi eller utvecklingsförutsättningar
- att nivåerna på den fasta kostnaden är riktig
Varför ?
Varför tog man detta beslut och varför agerade den finska ledningen som den gjorde..
Vår bild är denna.
Vi har i koncernfacket fått höra under lång tid av vår tidigare engelska koncernchef Stuart Pettifour att vi i Sverige skall ha klart för oss att ”SMACC kan inte läggas ned” och att det måste vi svenskar verkligen förstå.
När fusionsarbetet startades upp var en självklar bild att det Engelska stålverket skulle läggas ned och under sommaren 2000 såg det ut som att det blir ingen fusion, och förhandlingarna lades i princip ned.
Helt plötsligt blev man överens och vad den utlösande orsaken var kom aldrig fram. men plötsligt var det mycket stora investeringar i Tornio.
Vi tror att det då gjordes upp att man skulle göra ett byte mellan England och Finland i produktionsanläggningar
Vi märkte att något var på gång redan 1 vecka efter att man återupptagit förhandlingarna eftersom den Svenska chefen för Långa produkter fick en plötslig förtidspension, och han fick lämna över verksamheten till en Engelsman som hade mycket liten erfarenhet av produktområdet.
Under utredningsarbetet försvann sedan både den Svenska utredningschefen och chefen för Degerfors Stainless.
Hela utredningsarbetet bedrevs sedan av engelsmän från SMACC , det fanns dock en Finsk chef som skulle leda utredningarna ,det var penibelt att se vilken liten kunskap han hade. Han var aldrig insatt och så fort det var olika frågor så var allt rätt och allt som svenskar sa var fel, fast man kunde påvisa felen.
I alla MBL förhandlingar fanns det inga finnar med ,förutom första gången , men eftersom han var svarslös hela tiden valde han att inte längre var med .Den högsta ansvariga chefen som var finsk har ingen sett facklig sett.
Vår tro är att orsaken till att Finnarna så oreserverat gjorde allt som engelsmännen sa ,var att finnarna gick med på att stödja räddingen av den Engelska rostfria stålindustrin om Engelsmännen stödjer den stora utbyggnaden i Tornio. och detta gjordes upp före fusionen.
För att genomföra detta så gjorde de en kalkyl som de aldrig trodde skulle synas. Tack vare ett stort massmediapådrag så lyckades vi syna deras kort, och det är bara att beklaga hur olika ägare i ett företag kan bedriva nationell politik.
Eller som en hög chef ”skrattande” sa när han trodde att ingen hörde honom ” Det var som att ta godis från ett barn”
Angående Långa produkter i Degerfors och anläggningsstrukturen i Avesta Polarit koncernen
- Varför tar inte företaget möjligheten att direkt gå in i en stark ock kostnadseffektiv struktur med integrerade produktionsflöden.
- Varför tar man en massa affärsrisker inom Långa Produkter och Varmvalsad plåt(HRP) som riskerar kassaflödet inom koncernen när det inte är nödvändigt ur affärssynpunkt.
- Det är så uppenbart att svaret är att man räddar det Engelska Stålverket SMACC när Tornio:s stålverk byggs ut, på bekostnad av Degerfors LP som blir nedlagt.
Det övergripande kravet på underlagsmaterialet är att det beslut som fattats skall kunna motiveras med en stark och övertygande analys. Detta kräver organisationen för att kunna fungera, även efter ett beslut. Så är det inte i detta fall.
Detta verkar vara en sådan låst position inom företaget att detta kommer att tolkas som ett politiskt beslut.
Situationen
Inom kärnaffären kallvalsad plåt (Coil ) finns två steckelverk (varmvalsning) ett i Avesta och ett i Torneå. Dessa steckelverk matas med stålämnen från tre stålverk. Integrerat med stålverken i Torneå och Avesta samt från SMACC i England. Torneå byggs för närvarande ut från 650 kton till 1 650 kton, vilket ger överkapacitet i smältverksstrukturen inom coil. De integrerade anläggningarna prioriteras vilket gör att SMACC inte längre har någon roll inom coil.
Inom affärsområdet långa produkter (LP) finns ett stålverk i Degerfors. Där valsas också ämnena i ett integrerat flöde. Det är en mycket lönsam verksamhet (Roce 39%), med stor andel specialstål och kundanpassade produkter.
Inom området LP finns det inga stora problem som behöver att lösas.
På Degerforsorten finns även affärsområdet Varmplåt (HRP) som planerar att ta sina ämnen från Degerfors för att kunna stärka sin konkurrenskraft inför framtiden. Idag försörjs Varmplåt främst från Avesta.Affärsområdet är idag mycket lönsamt och marknadsledande i världen ( marknadsandel ca 40 %)
Beslutet
När det engelska stålverket SMACC nu blir över föreslås att verksamheten vid Degerfors LP skall flyttas över dit. SMACC skall också smälta ämnena till Varmplåt i Degerfors. SMACC skall även smälta en del till coil. Valsningen inom LP skall nu ske på lego i ett av Corus ägt valsverk för svartstål i England. Det blir således en struktur där man bygger in transporter i samtliga huvudaffärer.
Alternativet som tagits fram är att fortsätta den framgångsrika utvecklingen av LP i Degerfors. Flytta över ämnestillverkningen från Avesta till Degerfors för Varmplåt. Då kan Avesta helt fokusera på coil. Samtliga affärer får integrerade produktionsflöden, med korta ledtider, minimala transportkostnader, små lager etc. Något som den framtida konkurrenssituationen kommer att kräva.
Hur kommer det sig att man inte tar chansen att bygga denna starka struktur?
Ekonomin
Det är ingen avgörande skillnad i investeringskostnad för att komma till de två alternativen.
Det är ingen avgörande skillnad i produktionskostnad i de två alternativen.
Det är ingen avgörande skillnad i hur mycket man sparar (den fasta kostnaden för ett stålverk), i de två alternativen.
Genom att dessa storheter är ungefär lika borde det vara uppenbart att man koncentrerar analysen till vilket alternativ som ger den bästa strukturen (ovanstående resonemang) och ger lägst risk samt bäst kassaflöde.
Risker
De affärsansvariga (och sunt förnuft) säger att det är svårt att flytta en hel affärsverksamhet såväl tekniskt som affärsmässigt. Samt att Varmplåt inte kommer klara att försvara sin marknadsposition.
SMACC är tex inte lika lämpligt att ta över den verksamhet som Degerfors bedriver genom att man varit specialist på standard, dvs få stålsorter och stora smältor. Degerfors har mycket kundanpassade produkter och flera hundra aktiva stålsorter. Det är klart att man tar risker och skapar problem vid en sådan överflyttning. Man tar också en stor risk genom att bryta sönder det integrerade produktions-flödet för valsat material och istället ha det som lego i ett stort svart valsverk. Vad händer på kundsidan.
I analysen har man antagit att det kassaflöde som nu genereras kommer att kunna tas över
– helt utan problem, det faller på sin egen orimlighet.
För Varmplåt uppstår en framtida risk genom att man aldrig kommer att kunna integreras med ett stålverk – såvida inte varmplåten också kommer att flyttas till England framöver.
Inget värden på kort / lång sikt har i analysen satts på de negativa effekterna för grovplåten.
Det hade kunnat vara värt att ta dylika risker om något positivt skapas – så är inte fallet här.
Det är uppenbart att det enda som sker är att man räddar stålverket SMACC
Kassaflöde
En väsentlig aspekt är att dessa risker i verklighetens värld kommer att försämra kassaflödet från rörelsen på kort sikt. Dessutom påverkas kassaflödet negativt av att förändringen kräver investeringar i nutid.
Varför tar man denna försämring av kassaflödet när konjunkturen är svag.
Om man behåller verksamheten krävs inga investeringar på kort sikt och man tar inga risker i rörelsen.
Med en realistisk bedömning av stålbehovet ligger investeringen i Degerfors flera år framåt tiden. Antagande som bolaget har i sitt huvudalternativ – 26% tillväxt för de närmaste två åren (två lågkonjunkturår). Orealistiskt och styrande.
Pressmeddelande från de fackliga organisationerna i Degerfors
Angående nedläggningsbeslutet av Långa produkter i Degerfors
Företaget har motiverat nedläggningsbeslutet i Degerfors med att en kalkyl har visat på bättre lönsamhet om Degerfors verksamhet flyttas till England.
o Kalkylen som bolaget presenterat är inte trovärdig.
Vi frågar oss fortfarande
o Varför tar inte företaget möjligheten att direkt gå in i en stark och kostnadseffektiv struktur med integrerade produktionsflöden.
o Varför tar man stora affärsrisker inom Långa Produkter och Varmvalsad plåt och riskerar kassaflödet inom koncernen när det inte är nödvändigt ur affärssynpunkt. Detta frågetecken blir större för varje dag som konjunkturen försämras.
Det uppenbara svaret är att man av någon anledning vill rädda det Engelska stålverket SMACC som blir över inom affärsområdet coil när Tornio:s stålverk byggs ut.
Företaget har motiverat nedläggningsbeslutet med att en kalkyl har visat på bättre lönsamhet om Degerfors verksamhet flyttas till England. Vi har granskat bolagets kalkyl med hjälp av finansiella experter och kan konstatera att det är ett olönsamt projekt att flytta verksamheten från Degerfors till England.
Ett kalkylresultat bygger alltid på hur modellen är uppbyggd och på en rad antaganden. Att tro på kalkylresultatet bygger på att man tror på allt detta. Vi tror vare sig på modellen eller på flera avgörande antaganden som gjorts och således inte heller på kalkylresultatet.
Att företaget kommit fram till sitt resultat beror på
- avgörande affärsmässiga faktorer som talar för verksamheten i Degerfors har utelämnats
- aspekter som talar för en flytt till England har konstruerats och överdrivits.
Med rimligare antaganden kommer en flytt av verksamheten inte att klara koncernens avkastningskrav och blir då en finansiell belastning för koncernen under lång tid framöver. Problemen som skapas blir långvariga och beror på den struktur som skapas med stora interntransporter .Allt som tillverkas i SMACC kommer att behöva transporteras till andra anläggningar för vidareförädling, i Sverige och i England. Situationen kommer inte att kunna ändras utan mycket stora ytterligare investeringar.
Med rimligare antaganden visar det sig också att lönsamheten för att behålla verksamheten i Degerfors är mycket hög i ett koncernperspektiv, klart över bolagets avkastningskrav. Detta alternativ skulle således hjälpa till att utveckla bolaget finansiellt sett.
Med rimligare antaganden om tillväxt i innevarande lågkonjunktur är det också möjligt att skjuta på investeringarna i Degerforsalternativet, medan investeringarna i England måste göras direkt. Detta är en mycket viktig aspekt genom att kassaflödet från bolagets verksamhet försämras nu när konjunkturen viker, samtidigt som ett stort investeringsprogram pågår i Torneå.
Den bärande idén med Degerforsalternativet, som gör det överlägset från lönsamhetssynpunkt, är att i det alternativet byggs integrerade och därmed kostnadseffektivare produktionsstrukturer i de första förädlingsstegen inom koncernens huvudaffärsområden.
Motivet för att göra detta är att det
- tar bort kostsamma interntransporter av halvfabrikat,
- gynnar affärsutvecklingen genom kortare produktionstider,
- gynnar produktionskostnaderna genom en integrerad produktionsprocess och
- kapitalbindningen kan begränsas.
Det vill säga, om man skall tillverka en sak som kräver två maskiner är det naturligtvis bättre att ställa båda maskinerna tillsammans än att ha dem på var sitt håll – det blir kostnadseffektivare.
Denna struktur kan byggas på ett mycket enkelt sätt utan att ta några affärsrisker.
Den bärande idén med att flytta Degerfors Stainless till England bygger på att utnyttja den kostnadseffektiva produktionskapaciteten i SMACC som blir över när Torneå stålverk byggs ut.
Det är emellertid mycket svårt att förstå det argumentet genom att Degerforsalternativet ger samma nivå på produktionskostnaden, samtidigt som SMACC-alternativet bygger in interntransporter i strukturen för en överskådlig framtid, vilket totalt sett torde ge en högre kostnadsnivå. Något annat angivet huvudargument som idé bakom strukturen är svår att finna.
Att åstadkomma denna struktur är förenat med avgörande affärsrisker.
I de 2 alternativen är investeringarna olika:
- i England görs investeringen i en sträng.
- i Degerfors görs investeringen i kapacitet.