Arbetsmiljö inom EU

Utvecklingen på arbetsmiljöområdet på EU-nivå är för närvarande en viktig kraft för att driva utvecklingen mot stramare arbetsmiljöregler i medlemsländerna. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet styrs av handlingsprogram som antas av ministerrådet.

Det finns två huvudgrupper av direktiv som har betydelse ur arbetsmiljösynpunkt. Den första omfattar regler som gäller harmonisering av medlemsländernas lagstiftning beträffande varors fria rörlighet, så kallade produktdirektiv och reglerar främst produkters beskaffenhet, provning och kontroll.

Den andra typen av direktiv, arbetsplatsdirektiv, som i första hand behandlas här, reglerar arbetsmiljöförhållanden och verksamheter på arbetsplatserna. Detta är en del av den sociala dimensionen. När det gäller arbetsplatsdirektiven är de oftast utformade som minimidirektiv, detta för att ge möjlighet för progressiva länder att kunna gå före i arbetsmiljöarbetet.

De direktiv som utfärdades före 1989 behandlade oftast skydd mot speciella ämnen såsom arbets och andra cancerogena ämnen.

Ramdirektivet om hälsa och säkerhet

Det direktiv som haft den största betydelsen på området är det så kallade ramdirektivet om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen från 1989. Här fastslås bland annat att arbetsgivaren har det övergripande ansvaret för arbetsmiljön. Detta ansvar konkretiseras som en skyldighet att bekämpa riskerna vid källan, ge nödvändig information och utbildning samt skapa organisatoriska förutsättningar för ett effektivt säkerhetsarbete.

Arbetsgivaren är dessutom skyldig att upprätta katastrofberedskap, att föra register och protokoll över alla arbetsplatsolyckor, att informera arbetstagarna om eventuella arbetsmiljörisker och ge nödvändig utbildning till de anställda.

Det förebyggande skyddsarbetet ska ske i samråd med arbetstagarna och deras speciellt utsedda ombud. Dessa skyddsombud ska ges skälig tid för att kunna fullgöra sina skyldigheter och får inte på något sätt missgynnas på grund av sitt skyddsarbete. EUs lagstiftning på området är i grunden snarlik vår egen.

Några direktiv på arbetsmiljöområdet

Utöver ramdirektivet om hälsa och säkerhet har ett antal särdirektiv antagits av rådet.

Till exempel:

• • Direktiv om minimikrav när det gäller arbetsplatsens utformning
    -här regleras bland annat sådana saker som nödutgångar, brandvarnare, ventilation, rumstemperatur, ljusförhållanden och vilorum.
  • Direktiv om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet – innehåller säkerhetsbestämmelser vid användandet av maskiner och verktyg.
  • Direktiv om minimikrav för säkerhet och hälsa vid användning av personlig skyddsutrustning.

• Direktiv om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbete vid bildskärm.

• Direktiv om skydd för arbetstagare mot exponering av carcinogener i arbetet.

• Direktiv om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa för arbetstagare som nyligen fött barn eller ammar.
• Direktiv om minimikrav för förbättring av arbetstagares skydd vad gäller säkerhet och hälsa i gruvor och dagbrott.

Arbetstidsdirektivet

Även arbetstidsfrågor sorterar i EU-sammanhang under begreppet arbetsmiljö, vilket har inneburit att EUs arbetstidsdirektiv är antaget efter den paragraf i fördraget som reglerar arbetsmiljöfrågor.

Arbetstidsdirektivet reglerar bland annat maximal veckoarbetstid, som innebär att den genomsnittliga arbetstiden inklusive övertid för varje sjudagarsperiod inte får överstiga 48 timmar, beräknat på en referensperiod om högst fyra månader, att arbetstagare har rätt till minst elva sammanhängande timmars dygnsvila per 24-timmarsperiod, att arbetstagare har rätt till minst fyra veckors ledighet (semester  per år.

Arbetstidsdirektivet har nu funnits under ett antal år och det finns behov av en översyn och revidering.