Slutsatser

Inställningen har varit att produktionen ska ligga där det är mest gynnsamt för hela företagets utveckling. De engelska ledamöterna i styrelsen har inte, vilket kanske kunde befaras, i första hand uppträtt som företrädare för egna nationella intressen. Flera av styrelseledamöterna sitter i British Steels ledning och är därmed inte uppbundna av särskild lojalitet till de brittiska produktionsorterna.

Man har också hittills sluppit ortsstrider inom Avesta Sheffieldkoncernen på styrelsenivån. Under 1970-talet hade de brittiska facken rätt till styrelserepresentation. Detta system försvann i och med de nya antifackliga lagarna på 1980-talet. En erfarenhet från den tiden är att det var svårt att undvika att det blev en kamp mellan olika orters intressen i British Steels styrelse.

I Avesta Sheffields styrelse idag försöker de svenska fackliga representanterna att arbeta för hela koncernens bästa och inte bara utifrån sina respektive orters perspektiv. Det svenska facket uppfattar att de brittiska ägarna har ett annat synsätt på hur verksamheten ska bedrivas jämfört med vad man tidigare varit van vid. Styrelsen använder i första hand kostnadsreduktion för att öka lönsamheten och är inte lika benägna att satsa på att utveckla verksamheten. Nyckeltal som mantimmar per ton är viktiga och man vill uppnå en stark balansräkning.

Facket hävdar att man istället bör styra efter ett produktivitetsmått, t.ex. hur stor vinst man kan göra per person. Dock poängteras att ägarna från British Steel är mer långsiktiga än de tidigare svenska ägarna. Det kan ju också vara så att det nya sättet att bedriva verksamheten delvis hänger samman med den allt hårdare konkurrenssituationen och inte enbart med den nya ägarsituationen.

1997 byttes företagsledningen ut och en brittisk VD tog över. Idag fungerar företaget så att styrelseordföranden styr företaget i första hand och inte VDn. Detta nya sätt att styra företaget, resulterar bland annat i att beslutsprocesserna tar längre tid. Ägarna vill ofta genomlysa varje beslut mer noggrant och är mer försiktiga än vad den tidigare ledningen var.

Styrelsearbetet har fått mer byråkratiska tendenser med de nya ägarna. Styrelsen formar först en policy om alla frågor och detta sker i en mycket noggrann process.

Det finns några väsentliga skillnader mellan Sverige och Storbritannien, bland annat i fråga om sättet att organisera ett företag. En skillnad är arbetsfördelningen mellan VD och styrelseordförande. De svenska företagen är betydligt mer decentraliserade, och det är förhållandevis ”nära” mellan ledning och de som arbetar i produktionen.

Den engelska företagsstrukturen är mer hierarkisk och funktionell. Detta ledde under de första åren efter samgåendet till kulturkrockar, men Avesta Sheffield liknar idag alltmer en svensk organisation. Koncernspråket är engelska. Här har engelsmännen haft en klar fördel som de i vissa lägen kunnat använda.

Detta kunde under de första åren efter fusionen ibland märkas i kontakterna mellan de brittiska styrelseledamöterna och de svenska fackliga styrelserepresentanterna. Problemet pekar tydligt på hur viktigt det idag är för en facklig företrädare att få möjlighet att skaffa sig goda språkkunskaper.

Slutsatser och framtida utveckling
Idag är Avesta Sheffield strukturerat med två huvudsakliga produktsystem, ett för platta produkter, vilket är huvudaffär, och ett för långa produkter. Verksamhetens ärvda anläggningsstruktur är emellertid inte idealisk. Koncernens produktion är spridd på många orter. Ett problem idag är transporterna fram och tillbaka över Nordsjön. Denna hantering behöver på sikt förenklas.

Beslutet om att investera i ett steckelverk i Avesta på 1980-talet är en viktig nyckel till hela den följande utvecklingen av företaget efter fusionen. Investeringen visade sig vara så fördelaktigt gjord att den med bara smärre kompletteringar kunnat byggas ut från 600 till 900 tusen ton idag. 1994 togs beslut om en sådan kapacitetsökning.

När nästa investering ska beslutas spelar de stora transportkostnaderna som företaget har idag en viktig roll. Avsaknaden av ett steckelverk på den brittiska sidan innebär att produkter från Sheffield idag fraktas till Avesta för bearbetning i varmvalsverket där. Efter denna förädling fraktas stålet åter till Sheffield för de sista momenten innan leverans till kunden. Detta är uppenbart ingen optimal struktur och det pågår diskussioner om hur detta ska lösas i framtiden.

Nu förs det diskussioner om en investering om ett nytt mellanled i produktionen. Det gäller en ny anläggning som ska ligga mellan steckelverk och valsverk.

Strukturen på företaget idag och flödena mellan orterna

Kommentar: Stålet som tillverkats i Sheffield skeppas till Sverige för att bearbetas i Avestas Steckelverk, för att därefter transporteras tillbaka för de sista momenten före leverans till kund.

Det spekuleras också om eventuella nya fusioner, och nya ägarkonstellationer i koncernen. T.ex. om möjligheten att gå ihop med någon konkurrent. Sådana diskussioner har också förts inom företaget, t.ex. under koncernens mycket lönsamma år i mitten på 1990-talet, utan att utmynna i något konkret. Avesta Sheffield klarar för närvarande av egen kraft de investeringar som man behöver göra.

Från fackligt håll finns det en önskan om en stark och kunnig svensk ägare som motpol till British Steel. Det naturliga alternativet förefaller vara att Sandvik skulle gå in som ägare i företaget. Ett samgående mellan Avesta Sheffield och Sandvik Steel skulle betyda ytterligare ett rejält strukturgrepp inom den rostfria branschen.

Frågan är vad det skulle medföra i fråga om sysselsättning och investeringar i Sverige. Vad skulle British Steel vinna på en sådan utveckling? Hur är deras inställning till att långsiktigt finnas i Avesta Sheffield? British Steel har redan omprövat sin strategi flera gånger sedan fusionen. Spekulationer finns om att British Steel skulle vilja sälja och lämna över ägandet av Avesta. Tillsvidare väntar man dock på ”rätt köpare till rätt pris”. Avesta Sheffield har haft en svag utveckling av lönsamheten och aktiekursen de senaste åren och hade därmed varit billiga för British Steel att köpa upp. Detta gjordes inte, vilket kan tyda på att British Steel tvekar om vilken strategi de ska ha med sitt ägande i Avesta Sheffield.