Löftet är grunden för fackföreningarna. Det var med löftet allting startade och löftet är fortfarande giltigt. 

Så här är löftet :

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om
vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!

 

Arbetets marknad

Det finns fyra marknader:

  1. Varor – där produkter som mjölk, bilar, knappnålar och andra saker säljs 

  2. Tjänster – taxi, lokalvård, sjukvård, postutdelning med mera 

  3. Finansmarknaden – består främst av aktier och valutor

  4. Arbete – den marknad där löntagare säljer sitt arbete.

På de tre första marknaderna sätts priset genom utbud och efterfrågan Om många vill köpa jordgubbar blir priset högt om det finns lite jordgubbar till försäljning och lågt om det finns mycket jordgubbar. Konkurrens mellan producenter gör att priset sjunker genom att tillverkningsmetoder blir billigare eller att transporter effektiviseras. 

Den fjärde marknaden – Arbetets marknad – är skyddad från konkurrens i Sverige. Anledningen är att konkurrens om jobben mellan löntagarna skulle leda till en negativ spiral med sjunkande löner. Om lönerna sjunker minskar efterfrågan på varor och tjänster. En sådan spiral skulle vara dålig genom att den drabbar hela samhället. 

Istället sätts priset – lönerna – på arbetets marknad genom avtal.
Inte bara lönerna utan även spelreglerna på arbetets marknad är reglerade genom avtal eller lagar.

Det fackliga löftet

Det fackliga löftet innebär att löntagarna lovar varandra att inte konkurrera med varandra om jobben med sämre löner och sämre villkor som vapen.

Det är helt avgörande för fackets framtid att tillräckligt många förstår vad löftet innebär och att de håller det. Även om det vore bra att alla var med i facket är det inte så. Det viktiga är att många är med. Det är den höga organisationsgraden som är vår kraft och den måste vi försvara.


Tillsammans är vi löntagare en kraft att räkna med.

Fackföreningar
Fackföreningen är löftet i en organiserad form. Det är en kartell eller förening/klubb på arbetets marknad där löntagarna inom samma fack (=yrke) sluter sig samman för att vara med och bestämma priset och villkoren på det de säljer, sin arbetskraft.

De första fria fackföreningarna bildades på 1860-talet. I grund och botten var det samma idé då som nu bakom fackföreningen: För en ensam arbetare är det svårt eller omöjligt att förbättra arbetsförhållandena. Om arbetarna sluter sig samman och framför gemensamma krav är chanserna stora att kunna påverka.


I USA har fackföreningarna med vissa undantag varit svaga och dåligt organiserade med sämre löner och arbetsvillkor för arbetarna som resultat.

Kollektivavtal
På arbetsmarknaden finns två parter, arbetsgivarna och löntagarna som är anställda. Både löntagarna och arbetsgivarna har bildat föreningar för att bli starkare: fackföreningar och arbetsgivarföreningar. Båda parter eftersträvar på lång sikt goda relationer med fredsplikt och arbetsskyldighet.

Kollektivavtal är en överenskommelse mellan löntagarna och arbetsgivarna som innehåller regler för löner, arbetsvillkor och arbetstider.

En arbetsgivare vill köpa arbetskraften billigt, men är lika intresserad av att konkurrenterna inte kan köpa den billigare. Facken vill undvika konkurrens om jobben mellan löntagarna, med lägre lön som konkurrensvillkor. I Sverige gäller kollektivavtalet även de som står utanför facket eftersom det inte ska vara billigare för arbetsgivaren att anställa personer som inte är med i facket.

Kollektivavtalen är alltså den modell vi valt i Sverige och innebär att parterna – arbetsgivarna och löntagarna – kommer överens om löner, arbetsvillkor och arbetstider. Kollektivavtalen gör att Sveriges riksdag inte behöver stifta detaljerade lagar för arbetsmarknaden på samma sätt som man gör i många andra länder.

Kollektivavtal har visat sig vara ett bra sätt för att bestämma löner med samhällsekonomiskt ansvar. Det är få konflikter på den svenska arbetsmarknaden. Det gör att produktionen inte störs och det leder i sin tur till att de gemensamma resurserna ökar.

I kollektivavtalet kan man bland annat läsa…

om hur arbetet skall organiseras på arbetsplatsen – hur många som ska jobba på en viss avdelning eller med en
viss uppgift.   Eller hur arbetet ska organiseras för en bra arbetsmiljö.

Exempel:
I kollektivavtalet för brevbärarna regleras att en brevbärare får dela ut maximalt 250 kg direktreklam per dag.  Initiativet till denna reglering kom från skyddsombuden ute i landet som stoppade arbetet på vissa arbetsplatser när
reklammängden för några år sedan steg väldigt

I kollektivavtalet kan man bland annat läsa… 

 om raster: hur många och när. Skiftgång, schemaläggning, ledig dag och annat kan också vara inskrivet.

Exempel:
för några år sedan strejkade busschaufförerna för att få pauser så de hinner gå på toaletten mellan körningarna.
Det skrevs sen in i kollektivavtalet att chaufförernas schema ska möjliggöra ett eller flera toalettbesök under arbetsdagen.

kollektivavtalet kan man bland annat läsa…

om lägsta lön, ersättning för skiftarbete, extra betalt för obekväm arbetstid och övertid osv.

Exempel:
 I byggnadsarbetarnas kollektivavtal har fack och arbetsgivare kommit överens om lägsta lön för byggnadsarbetare i Sverige. När det lettiska byggföretaget Laval un Partneri Ltd fick ett bygguppdrag i Vaxholm uppstod en konflikt med Svenska Byggnadsarbetarförbundet. Byggnads krävde att svenskt kollektivavtal skulle gälla vilket hade gett de lettiska byggnadsarbetarna högre lön.

Solidaritet
Solidaritet är också insikten om den gemensamma nyttan av att hålla löftet. Håller du löftet så gör jag det, och då vinner vi båda. Solidaritet utgår från tanken om allas lika värde. Solidaritet är mellan människor, det handlar om att både ge och att få.

Facklig solidaritet kan vara både lokalt, nationellt och internationellt, alltså både med kamraterna på arbetsplatsen, inom landet och med arbetare i andra länder.


Solidaritet har samma innebörd som det fackliga löftet: sammanhållning kring gemensamma krav på förändringar och förbättringar.