| Fackliga perspektiv Oavsett utvecklingen i branschen var man från svensk facklig sida införstådd med att Avesta skulle ha en större chans om man gick ihop med något annat företag. Hur har fusionen och den nya ägarstrukturen påverkat det fackliga arbetet?Placeringen av huvudkontor och det juridiska sätet i Sverige ger det svenska facket rätt till bolagsstyrelseplatser. Detta gör att det fackliga arbetet i förhållande till koncernledningen från svensk sida till stor del kunnat fortsätta som förut. Det finns en facklig samarbetsgrupp med deltagare från alla produktionsorter i Sverige. Gruppen träffar koncernledningen regelbundet och diskuterar olika strategiska frågor. Gruppen etablerades under förre VDns tid, men fortsätter även under den nya brittiska ledningen. Det svenska facket har på detta sätt alltså även efter fusionen kunnat delta i företagets strategidiskussioner. De brittiska facken i British Steelkoncernen har haft en helt annan roll i processen. För dem kom förslaget om fusionen med Avesta som ett fullbordat faktum. De var aldrig inblandade i diskussionerna före fusionen och för dem gällde det nu att försöka etablera goda kontakter med det svenska facket. Detta mottogs positivt av den svenska företagsledningen medan British Steel uttryckte viss oro över detta samarbete. Det byggdes dock snabbt upp goda kontakter mellan de svenska och brittiska facken. Tillsammans kunde man bygga vidare på det förtroendefulla samarbetet med den svenska företagsledningen som redan fanns etablerat i den svenska delen. När dessa kontakter väl etablerats uppmuntrades de även av British Steel. Den svenska VDn träffade det brittiska facket regelbundet under de första åren efter fusionen. Avståndet till ledningen upplevs dock fortfarande som ett problem från brittiskt fackligt håll. Det fackliga samarbetet bygger bland annat på att de svenska styrelserepresentanterna vidarebefordrar information från dessa möten till det brittiska facket. Man har byggt upp ett system för att sprida informationen effektivt, t.ex. besöks de brittiska enheterna av de svenska fackliga styrelserepresentanterna efter varje möte i styrelsen. Ett annat forum för samarbete mellan de svenska och brittiska facket utgörs av det Europeiska företagsrådet -EWC – inom British Steel. Men här kan representanterna från Avesta Sheffield bara spela en mindre betydande roll, då Avesta Sheffield bara är en liten del av hela den stora British Steelkoncernen. Trots stora skillnader i facklig kultur, arbetsrättslig lagstiftning och arbetssätt har de fackliga kontakterna mellan Sverige och Storbritannien fungerat mycket bra. Företaget har även bidragit med goda möjligheter till utbyte mellan de svenska och de engelska fackliga företrädarna. Ett bra sätt att få företaget att smälta samman var att låta de anställda i båda länderna besöka varandra. Degerfors Planen på nedläggning av stålverket i Degerfors fanns med redan i samtalen innan fusionen. Av koncernens fyra stålverk skulle Panteg (i Wales) och Degerfors järnverk stängas. Företagets styrelse ville koncentrera produktionen och tyckte sig kunna visa att det var lönsamt att lägga ned den långa produktionen. Med hjälp av löntagarkonsulter kunde facket emellertid visa upp ett alternativ för Degerfors. De utvecklade en affärsidé som visade sig vara företagsekonomiskt fullt bärkraftig. Facket hade hela tiden stöd av företagsledningen. Strategin för att vinna stöd för sitt förslag var att diskutera detta med styrelseledamöterna, även med de brittiska. Detta resulterade i att företaget så småningom initierade en egen utredning som kom till samma slutsats som fackets, dvs. att det var företagsekonomiskt lönsamt att behålla de långa produkterna och Degerfors stålverk. När den nya lösningen för Degerfors började utkristallisera sig informerades det brittiska facket. De blev mycket upprörda och kände sig missgynnade då det andra stålverket i Panteg inte skulle räddas. Samma lösning för Panteg hade dock knappast fungerat. I kalkylen kunde man visa att Degerfors trots en minskad produktionsnivå skulle kunna sänka sina produktionskostnader per ton till en nivå som de mest lönsamma jättarna på området har, t.ex. tyska Krupp. Motsvarande möjligheter saknades i Panteg som drogs med de högsta styckkostnaderna i hela koncernen. Anläggningarna inom koncernens placering i förhållande till varandra
Stålverket i Degerfors kunde alltså räddas av facket. |
