Carl Bennet

STÅLBADET I DEGERFORS – finns en lokal eller regional affärsmodell som biter på kvartalskapitalismen?

Minnesanteckningar från seminarium på Karolinska skolan i Örebro den 9 november 2002. (Anteckningarna har gjorts direkt under seminariet och utan bandning, varför varje det kan finnas ett antal missförstånd i dessa. De bör därför främst ses som ett mer omfattande referat av seminariet.)

Seminariet var ett arrangemang under Bokmässan i Örebro.

Lennart Waara näringslivsdirektör i Örebro inledde seminariet Bakgrunden till seminariet var den bok ”Stålbadet i Degerfors” av Rolf Jansson, som presenteras vid Örebro bokmässa.

Deltagare i seminariet var:

Gerd Engman, landshövding i Örebro

Carl Bennet, industrialist

Gert Karnberger, vid på Clas Ohlson AB

Rolf Jansson, författare till ”STÅLBADET”

Bjarne Rasmussen, ordförande vid Järnbruksklubben i Degerfors

och Therese Hedén, Örebro Promotion

Rolf Jansson inledde seminariet med att berätta om hur Bjarne Rasmussen ringde honom för att diskutera hur man skulle kunna ge en bild av det, som händer i Degerfors.

Den 22 augusti för ett år sedan hölls en mäktig demonstration i Degerfors efter nedläggningsbeslutet. Degerfors var ett exempel på hur lönsamma företag med utländska ägare hotas.

Rolf kom till Degerfors i januari 2003. Det första han såg och som blev ett tecken för honom var en död vinterhare och tanken föll på att ingenting kan vara så dött som ett nedlagt järnverk, men den bild han fick var bilden av ett framgångsrikt företag.. Allt fokuserades kring; Hur kan detta räddas.

Degerfors tillverkar Världens bästa stål. Av det stålet bygger man Rolls Royce, kärnkraftverk och viktiga delar av kvalitetsbilar som Volvo.

Han påminde om Thomas Nordahls historia om vad hans pappa Gunnar sagt:

” Det gäller att vända blad. Vi ska ofta vända blad.”

Rolf Jansson berättade att han försökt göra en reportagebok av den karaktär, som var vanlig på sjuttiotalet. I arbetet med boken mötte han folk som hade lidelse för stålet. Där fanns Herbert Wasserfaller, som kunde recepten till 330 sorters stål och hade ytterligare 1.200 recept på lager.

Här fanns en bra produkt. Kunderna fanns. Det var ingen lågkonjunktur och ingen strukturkris. Ändå hotades jobben.

Det, som behövdes var en seriös ägare.

Degerfors producerar stålet 25 % procent billigare än på andra håll. Företaget har en fantastisk organisation. Här finns många, som gick ut industriklassen 1992. Av de 15 ungdomarna började 14 på järnverket och 10 av dem är kvar idag.

Om stålverket avvecklas kommer ingen under 45 år att vara kvar.

Efterhand har det utvecklats en egen modell att leva och verka i Degerfors. Här är människor flexibla. Här finns en omsorg om människor; ”Vi har varandra.”

Ändå har samhället drabbats hårt. Många affärslokaler står tomma. Men det finns en brukskultur med rötter på Stora Valla. Där fanns ingen skillnad på verkstadsarbetaren och fabrikschefen. Allas åsikter var lika mycket värda på Stora Valla. Ur brukskulturen har det vuxit ett av Sveriges mest omhuldade fotbollslag, möjligen i konkurrens med Hammarby.

Här finns musiklivet med Degerfors musikkår, där talanger, som Nisse Landgren fostrats. Här har också Monika Forsberg sina rötter.

Degerfors står för en folkhemsmodell med lojala människor med arbetarmoral.

Det står i bjärt kontrast till uttalanden från de nya IT – miljonärerna. ”Bocka stål”, sa Kjell Spångberg. Det kan man göra i Baltikum.

Bjarne Rasmussen skaffade fram köpare till företaget.  Han förhandlade med finnarna, men fick inte ta över.

Degerfors är ett under. Här finns en enastående arbetarmoral. Trots nedläggningshotet har man nu producerat 15 % över budget.!

Det handlar inte bara om Degerfors. Nu diskuteras ABB. Vi ser att det är de svenska kärnorna, som står för mervärdet i företaget.

Gerd Engman:
Låt mig först tala om kraften i Degerfors. Degerfors är ett starkt varumärke. Det hade inte Ossi Virolainen förstått när han försökte mörka de träffar vi skulle haft med dem.

Jag misströstar inte, men kan inte hitta motmedel mot kvartalskapitalismen på regional nivå. Inom stål och järn finns det ett brödraskap. Det vi kan göra lokalt/regionalt är att skapa förutsättningar för att gå vidare i något nytt

– bredband

– ny utbildning

– kultur

– fotbollsakademi

Vi kan också ställa krav på regelförenklingar, som underlättar utvecklingen i områden som Degerfors.

Carl Bennet: 

Ja, det finns en lokal och regional modell, som kan möta kvartalskapitalismen. Jag fick frågan av Rolf Jansson om jag kunde vara rådgivare till Degerfors. Ett skäl var att jag kände till branschen. Det ledde till att jag träffade Bjarne och besökte Degerfors.

Jag såg en fin verksamhet i Degerfors

– bra professionellt kunnande

–  en god historik

–  ett engagemang och en vilja utöver det vanliga.

Vad var felet?

Degerfors är inte huvudort för vare sig företaget eller branschen. Det är lätt att lägga bort något, som ligger långt bort. Men jag såg också att Degerfors järnverk var både

– lönsamt

– och konkurrenskraftigt.

Vi svenskar ska vara ägare där vi är bra internationellt. Det handlar både om institutionellt och privat ägande.

Vad bör då göras nu?

Hitta ersättning för den verksamhet som försvinner genom att

1. Skapa tillgång till kunskap för mindre och medelstora företag

2. Se till att det finns ett kulturutbud i Degerfors. Att orten är attraktiv för företag och anställda.

3. Ordna mötesplaner mellan de, som har riskkapitalet och de goda idéerna. Här behövs IUC och t ex Örebro universitet.

Jag känner igen mig i Degerfors. I Getinge fanns samma engagemang. Det var ett litet samhälle men med

– tillgång till kunskap

– och engagemang utöver det vanliga.

Degerfors är ett problem, som går att överbrygga.

Styrkan i Degerfors är att man kan utvecklas i en befintlig bransch. Man behöver nu kunskap fortlöpande. Kunskap är en färskvara.

Bjarne Rasmussen: 

Det finns en vilja hos människorna i Degerfors. Vi älskar Degerfors. Vi vill bo där. Det är en positiv del av bruksandan.

Vid demonstrationen i Degerfors sa Ralf Edström ”Vi ska ta dem i andra halvlek.”

Nu är andra halvlek slut. Men det finns som bekant även en förlängning i fotboll….

Gert Karnberger: 

Jag driver ett företag, Clas Ohlson AB, från Insjön. Insjön är ett gott exempel på hur det går att ta vara på den kraft, som finns i hela samhället. Insjön är en glesort och samtidigt Dalarnas Gnosjö. Där finns en företagsanda oavsett det handlar om anställda eller företagare och en samsyn i många frågor.

Insjön har en lång tradition av att vara en ort med kunnande. Åhlén & Holm startade i Insjön för att därefter flytta till Stockholm och idag vara dagens Åhléns.

Vårt företag finns sedan tre år tillbaka på börsen. Det är ett exempel på att man inte fallit offer för kortsiktig kvartalskapitalism.

Vi ska se till att det ska vara bra att verka, leva och bo i Insjön och Dalarna och vill förbättra utbildningen i hela Dalarna.

Vi måste ha en bredare syn på företagandet. När företaget byggde till sitt huvudkontor i Insjön gav det väldiga signaler i hela Dalarna; Företaget är permanent lokaliserat till Insjön.

I finansvärlden i Stockholm möter jag ofta många, som säger; ”Men sitter du däruppe?”

Vi har en närhet till besluten och ser att samhället präglas av förnuftiga och affärsmössiga beslut med logik i.

Therese Hedén: 

Jag tror att det handlar om kraften i att våga delegera ut ansvar. Örebro Promotion är en arena för möten mellan företag. Vi skapade en ny arena när 900 personer från 400 företag nyligen drog ut på en gemensam tur med en Siljabåt.

Vi måste tillbaka till att få ansvarsfulla och framsynta företagsledare. Det går inte att vara kortsiktig.

Carl Bennet: 

Det är riktigt att skapa mötesplatser. Connect är ett exempel, som en mötesplats idéer och kapital. Vi ska också utveckla IUC till mötes – och utvecklingsplatser.

Samtidigt har Degerfors en styrka att bygga vidare på. När man bygger industriell  verksamhet är det ägarnas och ledningens ansvar att bygga på lönsamma och framgångsrika verksameter och avstår från volymmodeller till varje pris.

Kapitalet borde våga stödja ny verksamhet inom verkstadsindustrin. Det krävs också uthållighet. Företagen måste avstå från kortsiktiga vinster för att vinna långsiktiga plattformar.

Industriell utveckling bygger på att det finns både trygghet och utveckling.

Kapitalet måste bygga på styrkan där den finns. Styrkan finns i Degerfors. Den fanns i Getinge. Förutsättningarna för att utnyttja det är att det finns ett ägarskap inom framgångsrik industri.

Tre begrepp är viktiga för utveckling:

1. Connect = mötesplatsen kapital och idéer

2  Kuvöser för goda idéer

3 = Industriella Utvecklingscentra.

Den offentliga sektorn har en viktig roll. Bakom produkterna står människorna. Bakom människorna står ofta den offentliga sektorn som stöd.

Sverige har gjort stora misstag på senare år. Ett misstag var hanteringen av Pharmacia. Här var staten och Volvo tidigare ägare. Sedan såldes det. Genom att inte ha ägandet har vi förlorat forskning och utveckling i vårt land.

Det industriella ägandet måste vara långsiktigt. Pensionspengarna ska vi investera i den värld vi ska leva i stället för utomlands.

Gerd Engman:  

Vårt län saknar riskkapital. Degerfors blir inte det enda exemplet där vi inte kan påverka utvecklingen. Vi måste ändra regelverken så att vi kan få in kapital.

De lokala platscheferna, som den ”degerforspojke”, som nu leder verksamheten i Degerfors gör allt han kan men sitter i klorna på ägarna, som finns någon annanstans.

På en fråga från en företagare i publiken om vad landshövdingen gör för att få nya industrier till Degerfors och underlätta för dem att skaffa kapital svarade Gerd E:

Vi arbetar tillsammans med kommunen och fackklubben för att få etableringar till Degerfors. Idag finns inte kapital att tillgå. Där är en skillnad mot Gnosjö, där det finns gamla familjeföretag, som byggt upp ett kapital.

Carl Bennet: 

1. Vi borde skaffa system för att ta hand om innovationer. Det växer fram många bra idéer i Sverige, men vi är inte bra på att ta hand om dem. Därför behövs en satsning på såddfinansiering och mer kapital, som kan kanaliseras till högriskprojekt.

2. Det privata kapitalet måste spela en ökad roll för nya idéer. Därför behövs det mötesplatser t ex i Degerfors mellan idéer och finansiärer. Connectmodellen borde användas i Degerfors. Universitetet borde spela en roll för att ordna möten mellan idéer och kapital.

Robert Mörk, kommunstyrelsens ordförande i Degerfors redogjorde för det arbete, som nu pågår för att stärka näringslivet::

Avspark kallas det arbete, som nu dras igång för att utveckla en långsiktigt hållbar utveckling i Degerfors. Vi har fått 2 miljoner i otraditionella pengar av Nutek för att dra igång jobbet. Det är bra och vi ser gärna att vi får mer såna pengar.

Rolf Jansson: 

När jag började skriva om Degerfors var ett företag, som arbetade med stålprofiler på gång. De ville till Degerfors, men det fanns inte lokaler.

Degerfors har tomma bostadshus men inga lokaler. Avesta Polarit blockerar de industrilokaler, som finns. Företaget kom slutligen att hamna i Kristinehamn. Så även om det gick Degerfors förbi etablerades det i östra Värmland.

Men vi får inte bli dystra. De händer mycket positivt i Degerfors också, I Svartå startade två arbetslösa killar från ESAB en tillverkning av sjukvårdssängar för ett antal år sedan. Nu är det ett företag med mellan 20 och 40 anställda. Ett växande företag i en växande bransch.

Goda exempel måste åskådliggöras. Det gäller i Degerfors och det gäller i Örebro. Den här stan behöver ett ”Jävlaranamma”. Här händer det också positiva saker. Atlas Copco har flyttat verksamhet från Tyskland. Snart flyttas 150 jobb från USA till Atlas Copco i Örebro.

Ett skäl är säkert att storstäderna börjar få växtverk, både i Sverige och utomlands. Man har brist på bostäder och kommunikationerna krånglar.

Vad vi har att göra är att visa upp de goda exemplen och åskådliggöra den mänskliga kraft, som finns på orter som Degerfors. Eller exempel som Clas Olsson, som är ”all time High” på börsen och är det utifrån Insjön.

Man kan ibland bli vansinnig av stockholmsmentaliteten, av ungdomar i Porsche, som inte kan ett dugg och inte ser vad, som händer i landet.

Det var intressant att läsa Svenska Dagbladets utrikesreporter igår. Han hade hamnat i Hällefors och sett hur ”det puttrar i skogen” – inte av hembränt, utan av idéer och kreativitet.

Carl Bennet: 

Jag vill säga till Robert Mörk att Degerfors är ett starkt kort. Degerfors är världsledande inom sin bransch. Det Rolf sa om lokaler är mitt i prick. Om en kommun kan greja det direkt har det oerhört stor betydelse för den affärsmässiga bedömningen av en etablering.

Jag rekommenderar Degerfors att göra två besök. Det ena till Ingegerd Gren i Gnosjös industriella utvecklingscentrum, det andra till kuvösverksamheten i Skellefteå.

Robert Mörk betonade att kommunen är beredd att bygga lokaler för de företag, som behöver dem, men kostnaderna blir hindret. Många företag har inte råd att betala de hyror, som nyproduktionen betingar.

Peter Pedersen, riksdagsledamot, framhöll att han vägrade att vara med och lägga ner Degerfors. Det handlar egentligen om en struntsumma om företaget ska räddas.  Vi borde använda våra pensionspengar och avsätta pengar i lokala och regionala fonder. Här finns bra erfarenheter från Kanada, som vi måste våga tillämpa i Sverige.

Jag har själv aktualiserat behovet av riskkapital och velat ses insatser för att använda fondmedel eller andra statliga resurser för det. Den motion jag aktualiserat i Riksdagen har hittills inte fått stöd av övriga partier, men jag kommer att arbeta vidare med frågan.

 PP betonade vikten av samspel statligt – privat och offentligt.

Carl Bennet: 

Det behövs 250 miljoner i eget kapital för att klara omställningen av verksamheten. Det borde ha funnits en AP-fond, som ställt upp med det kapitalet. Om man, som i de förberedelser vi gjort för omställning i Degerfors skulle gått över till verktygsstål hade det behövts fem år för att komma upp i full volym.

De företag jag arbetar med har vuxit fram i samspel med viktiga samhälleliga verksamheter. Det handlar om

– svensk sjukvård

– svensk äldrevård

– svenskt byggnadskunnande.

Inger Lundberg, riksdagsledamot instämde i Carl Bennets synpunkter på samspel mellan offentlig sektor och privat. Ericsson och läkemedelsindustrin är goda exempel på där det samspelet bidragit till framgångsrika företag. Därför är det allvarligt att det på båda sidor finns mycket större tveksamhet idag.

Regeringen ställer helhjärtat upp bakom Degerfors stålverk och vill säkert spela med i förlängningen, menade hon. Hon betonade också Örebro läns roll som cluster för stålet och de många verkstadsindustriernas betydelse i länet med allt från Avesta Polarit till Ericsson, Ovako, ESAB, Atlas Copco m fl m fl. Bergslagens bekymmer är att huvudkontoren flyttat i bästa fall till Stockholm, i sämsta fall ännu längre bort.

Verkstadsindustrin kommer att vara viktig också i framtiden. Därför måste Sverige slå vakt om sina möjligheter. Ett exempel är den satsning på materialteknik, som gjordes parallellt med bio – och IT i senaste forskningsproppen – även om materialteknikens roll var betydligt blygsammare än de andras.

Svensk industri växte fram på mindre orter. När huvudkontoren flyttade försvann mycket av verksamheten. Vi måste få en annan typ av ägande. Vi måste få lokalt och regionalt ägande av svenska företag. Hur ser Bjarne Rasmussen och Carl Bennet på möjligheterna att stärka verkstadsindustrin långsiktigt?

Bjarne Rasmussen instämde i regeringens engagemang för Degerfors järnverk och betonade huvudkontorens roll:

Svensk industri kom från mindre orter. När huvudkontoren försvann fanns inte samma engagemang för verksamheterna. Vi måste få en annan typ av ägare, Vi måste ett ett lokalt och regionalt ägande.

Carl Bennet: 

Jag delar Bjarne Rasmussens mening att det måste skapas gemensamma värderingar. Offentlig sektor och privat måste kunna agera tillsammans.

Verkstadsindustrin är betydelsefull och kommer att vara det också i framtiden. Verkstadsindustrin står för tillväxten idag. Den har samma behov av kunskapsutveckling som andra delar av ekonomin. I ”Framtid för Sverige” har vi i Bennet – Johnssongruppen (fackliga ledare och industriledare tillsammans) lyft fram materialtekniken som en viktig förutsättning för tillväxt. Det behövs en satsning på nanoteknik. Kanske skulle Örebro kunna spela en viktig roll för det. Nytt kunnande måste bli tillgängligt för verkstadsindustrin. Det behövs större forskningsatsningar som har verkstadsindustrin i fokus.

Sen måste vi lyfta in intresset för verkstadsindustrin i skolorna och intressera oss för de människor, som ska arbeta i industrin inom 10 – 15 år. Där har vi ofta misslyckats med att visa upp spännande och inspirerande miljöer för ungdomarna.

Gert Karnberger: 

Se också på andra branscher. Handelsbranschen är en. Här finns framgångsrika exempel; IKEA, H& M, Lindex är exempel på det. Inom Clas Olsson sysselsätter vi 1.500 personer i Sverige. Också här behöver vi öka kompetensen. Därför bör det satsas på utbildningar, som ökar yrkeskompetensen också inom handeln.

Låt mig berätta om vår bolagsstämma. När vi gick ut på börsen var vi angelägna om att aktien skulle bli folkligt förankrad. CO skulle bli en folkaktie. Bolagsstämman locka första året 600 personer. I år var där 900. Vi valde att visa upp företaget för aktieägarna och kunde länge surfa på den stolthet, som vi anställda och ägarna kände. Vi kunde också ordna en fest på ”hemmaplan”, som bidrog till samhörighet.

I CO är vi vana att tjäna ihop pengarna innan vi lägger ut dem och kan göra kraftfulla investeringar med egna vinstmedel.

Carl Bennet: 

Delar Gerts synpunkt att plattformen ska byggas där kunskapen finns. Det är de, som kan verksamheten, som kan säga som det är.

Rolf Jansson: 

Degerfors ger aldrig upp. Man måste ha något nytt att arbeta med. Det finns en enorm kunskap och den finns här i regionen. Det har visats inte minst i Karlskoga, där nu Sveriges centrum för materialhantering börjar växa fram. Jag tror på idéerna om företagskuvöser. Man måste också våga riva gränserna mellan Karlskoga och Degerfors. När vågar man det?

Gerd Engman: 

Jag har sett en enorm utveckling i östra Värmland. Gränserna börjar luckras upp. Många företag jobbar över gränserna mellan Örebro och Värmlands län. Båda länsstyrelserna har också gått in för att stödja clusterbildningarna.

Jag ser inte Degerfors som ett problem. Degerforsarna har en sådan kraft och är i sig själva garanten för utveckling. Vi måste ta tag i det nya när vi utvecklar regionen. Fåniga regler får inte hindra oss. Det är viktigt att ställa de satsningar, som måste ske i regionen mot de kostnader, som drabbar samhället i form av a-kassa, socialbidrag eller bostadsbidrag om ingenting görs.

Carl Bennet: 

Degerfors styrka är att man är världsledande inom en sektor, där bör man släppa krafter fria.

Lennart Waara gav ordet till de 6 paneldeltagarna för en kort slutrunda:

Gert Karnberger: 

Jag, som bor i Örebro känner igen Degerfors. Allt sunt förnuft talar för att ni ska lyckas. Ni gör ett kanonjobb.

Therése Heden: 

Obegripligt att ägarna kan agera som de gjort. Jag är bekymrad över vilka, som kan komma att bli framtidens samhällsbyggare om ungdomarnas håg bara går till media, dokusåpor etc. Vi borde underlätta för dem att se de häftiga industrijobb, som finns.

Rolf Jansson: 

Det finns en viktig part i Degerfors utveckling; Ägarna. De har gjort vissa utfästelser. Nu gäller det att

– syna vad ägarna lovat. Vad kostar det för dem att fly fältet med de sociala åtagande de måste ta, med de saneringsåtgärder, som krävs på industriområdet etc.

Vi måste fram med ägarna

– med deras löften

– med deras ekonomiska ansvar.

Gerd Engman: 

Jag delar Rolfs uppfattning att vi måste sätta tummen i ögat på ägarna. Det är allvarligt att Ossi Virolainen intagit en så kylig attityd till sina skyldigheter.

Bjarne Rasmussen: 

Rolf har skrivit en jättebra bok. Jag hoppas att några finländare också kommer att köpa den. De måste ta sitt ansvar. De måste själva hjälpa till att satsa i Sverige.

I Finland finns ett nära samspel mellan stat och industri. Nu måste finländarna upp på bordet. Läs gärna mer om stålverket. Det kan ni göra på Järnbruksklubbens hemsida www.jbk.se

Carl Bennet: 

Boken är mycket, mycket intressant. Den skapar också insikt i vad som påverkar olika former av beslut. Jag rekommenderar den verkligen också som litteratur i högskolan.

Det som nu måste göras är

– Ett fortsatt fullt tryck på ägarna. Det är helt oacceptabelt att agera som de gör. Om jag vore ägare skulle jag vilja visa min vilja att bygga upp något i Degerfors.

Samtidigt ska man ta vara på och bygga vidare genom

– vidareutbildning

– mötesplatser

– verksamheter som Connect

– satsningar på kunskap. Kunskap är en färskvara som hela tiden måste förnyas också för industrin. Örebro universitet bör bygga upp någon form av center i Degerfors, kanske tillsammans med Karlstad.

Vi måste också få mer långsiktigt ägande i Sverige, Här måste AP-fonderna kunna spela en roll liksom det svenska privata kapitalet.

Jag är imponerad av samhörigheten och kompetensen i Degerfors. Där finns Vilja och Resurser.

– – – –

021109/IL